Är det läge att ge upp nu?

Vad vore egentligen livet utan skolan? 
 
Mitt i allt pluggande inför provet om genetik kom jag att tänka på varför gör jag ens detta? Varför lägger jag ner flera timmar i veckan, flera dagar i månaden och flera veckor om året på att plugga skiten ur mig? Är det så en ungdom ska minnas sin uppväxt, sin bästa tid i livet. Ska den förknippas med plugg och prov och vi ska inte glömma det värsta av allt, det som tynger i alla fall mig mest. Betygen. Allt kretsar kring hur bra man presterar på proven i skolan och hur mycket man är aktiv på lektionerna. Men jag vill leva livet som ungdom inte som pluggis. Jag vill kunna vakna upp varje morgon och känna att fan vad livet äger. Men så känner jag tyvärr inte varje morgon. 
 
Man läser om folk som följer sina drömmar och hoppat av skolan för att satsa på just det de vill syssla med. Jag känner inte att jag hade kunnat göra så, inte nu i alla fall. En del av mig vill gärna ta studenten och känna att jag faktiskt är nöjd med mig själv spm tagit mig igenom alla åren i skolbänken men en annan del av mig vill bara dra någonstans långt ifrån min vanliga vardag och prova på något helt nytt. Kasta mig ut i världen och fångas av allt som finns utanför min lilla bubbla här i Malmö. Jag känner mig liksom fast här ibland. 
 
Jag tror att den största anledningen till att jag känner som jag gör är för att jag känner viss rädsla, rädsla för vad som kan hända om jag hoppar av skolan eller hur kommer det gå för mig i framtiden om jag skulle satsa på att resa jorden runt och bara leva livet itan att ha någon ordentlig  utbildning. Antagligen skulle jag ju överleva men det känns ändå som att man är tvungen att ha gått på gymnasiet och läst på högskolan efter det för att kunna bli något vettigt. Sen finns det ju en del människor som har talang för något speciellt eller vinner på lotto som klarar sig oavsett vad de gör. Men just nu känner jag inte att så är fallet. 
 
Hade bara varit så skönt med ett avbrott mitt i perioden av studier och prov men nej, jag måste kämpa vidare som alla andra eller ja nästa alla andra om man bortser från talangerna eller de som vunnit på lotto och helt enkelt plugga skiten ur mig i lite drygt ett år till. Sen får vi se vad som händer. Känner jag som jag gör idag blir det ingen högskola för mig det närmsta året efter studenten utan antagligen resa eller jobb! 
 
Var bara tvungen att skriva av mig lite, lätta på hjärtat haha.
 
Don´t dream your life, live your dreams!!!!!