Mina föräldrar åkte för tre veckor sedan norr ut i Sverige för att åka ett lopp på längdåkningsskidor. Engelbräcktsloppet. Det var träning inför Vasaloppet som de åkte idag. 9 mil på skidor i Dalarna från Mora till Sälen. 

Det innebar att jag och mina syskon fått bo ensamma hemma i ca 4 dagar två gånger nu den senaste tiden och klarat oss själva. På helgerna är det rätt lugnt tycker jag, man har gott om tid på sig att planera middagen och att hänga tvätt. Tur är att jag har körkort och bil så att jag kan åka och handla mat osv själv. 

Min lillebror (14) gör ju inte speciellt mycket för att hjälpa till, han är mest ute med vänner eller spelar dator. Min syrra pluggar mestadels eller så tränar hon. Så jag som är äldst får oftast ta tag i sysslorna hemma. Dock är jag väldigt effektiv och driftig av mig. Jag gillar att hålla på i köket och få saker och ting gjorda. Så som tur är lagar jag gärna mat till hela familjen, diskar undan efter middagen och går ut med soporna. 

Längtar efter att flytta hemifrån och stå på egna ben. Samtidigt skräms jag lite av att inte ha mamma och pappa bakom ryggen som en trygghet. 

Hur som helst är jag otroligt stolt över allt jag lärt mig. Det är ju trots allt inte alla ungdomar/18-åringar som kan sätta igång en tvättmaskin och laga mat till en hel familj. Men jag har lärt mig det. Tack vare mina underbara föräldrar som stöttar mig i allt jag gör. 

Nu har det varit min tur att stötta dem inför deras sista etapp i en Svensk klassiker, Vasaloppet. Jag är så galet glad och stolt över både mamma och pappa att de har på egen vilja tagit sig igenom det och jag känner verkligen att tillsammans är dem oslagbara! 

Stay tuned for the surprise ;)